I år firar varuhuset Gekås 60 år. ­Margareta Björklund var med från allra första penseldraget och minns uppstartstiden tillsammans med Göran Karlsson som både rolig och intensiv.

Margareta var 16 år och hade ­nyligen flyttat till Ullared. En ettårig ekonomi­utbildning hade banat väg till en ­kontorsanställning på byns elfirma. På helgerna tyckte Margareta om att gå ut och dansa och det var vid ett sådant tillfälle hon mötte Göran Karlsson från Svenljunga. Tycke uppstod och de sågs på återkommande danstillställningar och blev till slut ett par.

Premiär i Ullared

För att imponera på Margareta diktade Göran ihop att han hade en postorderfirma. Egentligen körde han livsmedelsbuss runt Svenljunga. Nils Josefsson som drev klädbutik i Skephult försåg Göran med kläder som han kunde ha med sig på sina rundor och sälja till kunder som kom för att handla mat. Så postorderfirma var en kreativ omskrivning för denna lilla biverksamhet.

– Göran tyckte att visst ska det väl gå att sälja kläder i Ullared också, och så var bollen i rullning, säger Margareta.

Göran tog jobb hos Nils Josefsson i Skephult medan ­Margareta letade upp en butikslokal i en villa i Ullared där de öppnade ­Ge-kås Manufaktur. Kläderna fick de från Nils Josefsson, som var snäll och lät dem betala först när kläderna var sålda. Margareta flyttade in i en lägenhet bredvid butiken och Göran bodde kvar i Svenljunga, och så sågs de till helgen. I början var det glest mellan kunderna men för varje månad ökade besöksantalet.

Med näsa för affärer

Nya idéer bubblade ständigt upp hos de två entreprenörssjälarna och Margareta minns ett mindre lyckat uppslag:

– Vid ett tillfälle försökte vi oss på att bli ett postorder­företag. Vi tryckte en katalog och byggde en packdisk och köpte in tejp. Sedan körde jag och en väninna runt på bygden och la kataloger i brevlådorna. Men det blev ingen succé, jag tror inte vi fick sålt ett enda plagg. Istället började Göran nosa upp egna klädpartier ­bestående av andrasortering.

– Han hade verkligen näsa för affärer och tyckte det var väldigt roligt. Snart började partierna bli för stora för vår lilla butik och vi bestämde oss för att under fyra dagar anordna en tillfällig försäljning i en bilhall, berättar Margareta.

De satte in en annons i Hallands ­Nyheter och ­händelsen väckte stort intresse. ­Försäljningen gick så bra att de ­bestämde sig för att göra om det någon månad senare.

– Vi förstod att det fanns en marknad för att sälja kläder och 1967 lämnade vi den lilla ­butikslokalen och flyttade in i föredetta ­stationshuset mitt i Ullared, säger ­Margareta som nu ­anställde sex tjejer för att klara ruljangsen.

– Butiken öppnade klockan nio men när jag tittade ut genom fönstret klockan sju stod det redan kunder på ­parkeringen. På lördagarna var trycket så högt att Göran fick komma till Ullared för att hjälpa till, säger Margareta.

Hårt men roligt arbete

1968 sa Göran upp sig från Nils ­Josefssons och ­flyttade till ­Margareta.

– Två dagar i veckan åkte Göran på inköpsresor till Borås och kom alltid tillbaka med en proppfull lastbil. Arbetsdagarna var långa. Vi jobbade från klockan sju på morgonen till elva på kvällen. När sista kunden gått plockade vi i ordning alla ­kläderna i butiken. När Göran sedan kom med leveransen skulle allt packas upp, märkas och arrangeras snyggt för att vara redo dagen efter, säger ­Margareta.

Gekås hade inget stadigt sortiment utan kunderna fick se vad som fanns när de kom dit. Många såg sin chans att pruta på det redan låga priset. Margareta minns ett tillfälle när den alltid så vänliga Göran faktiskt fick nog och sa ifrån:

– En återkommande kund hade hittat ett plagg hon gillade. Hon försökte alltid få ner priset genom att hitta en skavank. Denna dag var inget undantag och hon sökte upp Göran för att visa det knappt märkbara felet. Göran tog plagget, tittade på det, och rev det sedan snabbt itu och meddelade: ”Ja, den här måste ju ­tillbaka till fabriken”. Kvinnan blev förtvivlad men Göran hade för en gångs skull satt ner foten.

Efter att Göran flyttat till Ullared beslutade han och Margareta att göra en utbyggnad på baksidan av stationshuset för att få mer plats. Kompisen Nisse ville öppna kafé och det avsattes utrymme inne i butiken för några bord och stolar. Att fika mitt bland ­klädställningar och köpstinna kunder kanske inte låter så mysigt men Margareta förklarar strategin:

– Det var väl genomtänkt att det inte skulle vara för trivsamt och för sköna stolar. På så sätt satt inte fikagästerna så länge utan lämnade plats åt fler.

Margareta går vidare

Som affärschef hade Margareta hand om butik och anställda, vilket hon älskade:

– Det var mycket att göra men vi hade så roligt tillsammans. Höjdpunkten var förstås när vi efter stängning fick räkna kassan. Vi försökte alltid slå föregående veckas rekord.
Samtidigt som flitens lampa lyste kraftfullt i butiken började kärlekens låga avta. Relationen utvecklades inte i samma takt som företaget och Margareta tog det tuffa beslutet att lämna. Hon flyttade till Falkenberg och tog jobb på Lindex i Halmstad.

– Kärleken tog slut, men vänskapen bestod. Jag var 25 år och hela min tillvaro upptogs av jobb. Jag älskade jobbet i sig, men ville se fler bitar av livet, säger Margareta.

Hon gifte sig några år senare och fick två barn. Vid två ­tillfällen, 1977 och 1987, återvände Margareta under kortare perioder som affärschef på Gekås. Då hade varuhuset flyttat till den plats det ­ligger på idag. Margareta har fortsatt att följa företagets ­utveckling:

– Gekås idag är fantastiskt och jag följer med glädje deras ­framgångar. Det känns fint att tänka att jag varit med och lagt grunden. 60 år senare ser jag samma vi-känsla och laganda leva kvar och det finns fortfarande ett driv att ständigt utvecklas.